Skärgården behöver skyddas från skarven – Anton Nilsson är redo att ta fighten!

Artikelserien: EU i vardagen – politiken konkretiserad

EU-politik beskrivs ofta som komplext och svårförståeligt. I vår artikelserie inför EU-valet den 9 juni försöker vi konkretisera Antons valprogram: hur kan egentligen EU-politik se ut i vardagen, i rent konkreta exempel? I faktiska åtgärder som påverkar vår vardag?

EU-valet den 9 juni närmar sig: och det finns många konkreta frågor som visar på vikten varför man behöver göra sin röst hörd för att få en smidig och hållbar vardag. Att som finländare rösta på Anton Nilsson, nr. 96, är ett effektivt sätt att se till att det lokala finska perspektivet i beaktande även i Bryssel.

En av alla dessa frågor är EU:s inverkan på den lokala viltvården och jakten –och ett akut problem i många skärgårdssamhällen är till exempel skarv. Skarven orsakar enorma problem, men klassas teoretiskt som en hotad art och får inte jagas förutom i undantagsfall. Denna status som fridlyst överrensstämmer inte med verkligheten: där vi istället ser en stark skarvstam.

För att få ordning på detta behöver vi dels att EU rent av uppmanar till skyddsjakt och dels att EU finansierar densamma.

Skarven ödelägger hela öar och holmar med sin fräna avföring: det gör dem obeboeliga, dödar växtligheten och det blir en stinkande död fläck i finska skärgården. Bilden är AI-genererad.

Skarven bryr sig inte ett dugg om landsgränser. Det är alltså ett klassiskt exempel på ett problem som är perfekt att tackla på EU-nivå: alla måste vara med på tåget för att nå en bestående lösning på problemet. Att lagstiftningen nu ger så många tolkningsmöjligheter att vissa länder bedömer det olagligt att jaga skarv är oacceptabelt.

Skarvarna rör sig i stora flockar, och är ofta tidskrävande att jaga.

EU-lagstiftningen ger möjlighet för länder att göra undantag från de regelverk som finns. Ett bekymmer när det gäller hanteringen av skarvproblemet är att de nordiska länderna har tolkat dessa undantag på olika sätt: Åland har egen behörighet när det gäller jaktfrågor och tillåter viss skyddsjakt av skarv – samma tolkning sker inte i övriga Finland, vilket sätter viltvårdarna i en orimlig situation.

När vi tittar på lagtexter så är det EU:s så kallade habitatdirektiv och fågeldirektiv som reglerar bland annat skarven, och jakten på denna. Under våren 2024 lyfte finska jordbruksministern, med kollegor från andra länder, att de listor över arter man ska skydda som finns i direktiven måste revideras. Dessa listor över skyddsvärda arter återspeglar inte verkligheten – och de måste de göra.

Det är inte bara öar som blir ödelandskap. En flock med skarvar äter sådana enorma mängder fisk när de flyger förbi att det är ett hot mot Östersjöns fiskebestånd.

Det är av största vikt att detta arbete görs skyndsamt, och att hela Finland (och Norden) får tillgång till verktygen som krävs för att hantera skarvproblemet. Det finns även andra arter där situationen är likartad – vi har en stam som är starkare än vad lagtexten erkänner: så jägarna har händerna bakbundna av föråldrad lag, och viltvården stoppas på orimliga grunder.

Rent konkret krävs det även två ytterligare policyförändringar.

Först och främst behöver inte bara direktiven och dess bilagor förhålla sig mer dynamiskt till verkligheten. När det gäller skarv, och också säl, behöver vi få incitament att driva skyddsjakt. Helt enkelt ska lagtexten vara glasklar: är det bekymmer ska man på lokal byråkratisk nivå se till att skyddsjakt bedrivs. Det ska inte få stå tjänstemän i vägen för en hållbar viltvård, och det är de lokala jägarna tillika viltvårdarna som är experter på detta.

Som ett ytterligare incitament för att främja en rik biologisk mångfald och hållbara skärgårdsförhållanden vill jag att EU finansierar den nämnda skyddsjakten. Den Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) finansierar initiativ som hjälper till att stärka fiskbestånden. Skyddsjakt på både skarv och säl är mycket bra exempel på åtgärder som gör just det och därför borde fonden vara med och finansiera det. Lokala samhällen och eldsjälar behöver inte bara uppmuntran utan också konkret stöd för att bedriva det otroligt viktiga arbete de utför.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *